Eräs kummallinen tapaus

“CONTINUATIO HISTORICA CUM MEMORABILIBUS”  p98  §25


Nybyggaren Wijtasaaris hustru Helena Thomaedotter födde år 1758 d. 24. Januarii et piltebarn effter hennes egen uträkning tre månader före den naturliga tiden.  Barnet kom till doop och kallades Gabriel.  Modren äfven, som förut warit sjuklig, till någorlunda hälsa, men hoos bägge är något besynnerligit at anmärcka.


Hoos barnet är såsom för något besynnerligit at ansee, at det under de 3 månader, som det borde ligga i det fördolda, låg inwicklad uti ylle och skin på en warm ugn elr spishålla, hwarcken åt elr förtärde någon föda, utan hade allenast en försokrad lapp i munnen, den han sugade, följachteligen kunde ei heller deraf hafwa någon naturlig afgång.  Man hörde honom aldrig gråta, men wäl lät han genom et besynnerligit matt läte och rörelse märcka, då honom fältes hans jämna wärma.  Omsider då hans naturliga födelsetid inföll, begynte han först äta, gråta och i alt bärga sig som andra nysfödda barn. Gåssen lefwer än och är snart twå åhr gammal.

Hoos modren deremot kan det för något sällsamt ansees, at ehuru hon med wanlig wärck och sweda i förtid framfödde detta sitt barn och dereffter återkommit till en tämmelig hälsa, så kände hon icke thess mindre, då barnet effter naturlig räckning bordt födas, de wanliga födsel wärckarne.

Kommentit

Suositut tekstit