Suku-uutiset myös Facebookissa - JuhanSuku

30.12.2016

Hullu vaimo

Vuonna 1853 Pöytyältä saapui Auran Karviaisten kylän Kylänpään torpparin Juho Juhonpojan vaimoksi muuan Loviisa Matintytär.  Juhon ensimmäinen puoliso Maria Simontytär oli kuollut hieman aiemmin. Liitosta oli ehtinyt syntyä yksi lapsi, poika Juho maaliskuussa 1850.
Juholle ja Loviisalle ehti syntyä kaksi lasta, Matti (1858) ja Emmaa Loviisa (1860). Tämän jälkeen tapahtui jotain odottamatonta. Kirkonkokouksen pöytäkirja Prunkkalan kappelista päivämäärällä 28.4.1861 kertoo karutonta kieltä. Tapahtumien keskipisteessä oli ”raskas- eli heikkomielinen hullu torparin vaimo Lovisa Mathiaksentytär Karviaisten Kylänpään torpasta”. Loviisa oli 13. päivänä huhtikuuta samana vuonna ottanut käteensä veitsen ja sillä murhannut vain kuuden kuukauden ikäisen tyttärensä Emma Loviisan. Samalla hän oli yrittänyt tappaa myös poikansa, mutta puolison väliintulon takia tämä oli jäänyt yritykseksi. Tätäkin oli Loviisa uhkaillut, minkä lisäksi hän oli sanonut tappavansa itsensä.

Vaikka pöytäkirja ei tätä kerro, oli Juho Juhonpoika ilmeisesti saanut tilanteen jotenkuten hallintaansa. Kirkonkokous pohti sitten asiaa tarkoin. Pitäjäläisten mukaan Loviisa Matintyttären suvussa ei tiedetty esiintyneen heikkomielisyyttä. Sen sijaan Loviisan tiedettiin neljä tai viisi vuotta aiemmin olleen ”raskaan eli heikkomielisen”. Jopa siinä määrin, että kyläläiset yksissä tuumin pitivät häntä vartioinnin alaisena. Lapsen murhan jälkeen Karviaisten kyläläiset joutuivat jälleen toimiin. Ensin Loviisaa vahdittiin hänen omassa kodissaan, mutta pian joka talossa vuorottain. Tämä tuli luonnollisesti hyvin raskaaksi yhden kyläkunnan kannalta, joten niinpä oli tehtävä jotain.
Pitäjässä sovittiin, että Karviaisten jälkeen Prunkkalan, Pitkäniityn jne kylien oli vuorotellen kannettava vastuunsa ja pidettävä torpparin vaimoa yksi vuorokausi jokaisessa talossa. Tämä sen takia, ettei Loviisa pystyisi enää enempää pahaa tekemään. Kirkonkokous päätteli lopulta, että köyhäksikin mainittu vaimo oli toimitettava Turkuun, ”Läänin Lazaretin köyhäin hulluin huoneeseen”. Tämä senkin takia, että ”hän siellä järkensä puolesta paratuxi tulis”.

Tämän kirkonkokouksen pöytäkirjan allekirjoittivat kokouksen puolesta kirkkoväärti Antti Helenius Skinnarlasta, Pitkäniityn isäntä Jaakko Juhonpoika ja isäntä Mikko Simonpoika, hänkin Skinnarlasta. Mikäli Loviisa todellakin lähetettiin mielisairaalaan, olisi hän joutunut Nauvon surullisen kuuluisaan Seiliin. Tämä saarella sijaitseva laitos oli vuodesta 1785 lähtien toiminut pelkästään mielisairaiden hoitolaitoksena viimeisenkin spitaalia sairastaneen hoidokin kuoltua siellä. Mitään todisteita ei Auran rippikirjasta tästä siirrosta löydy. Kaikesta päätellen hän ei ainakaan saanut tuomiota tyttärensä taposta. Hänet lienee katsottu syyntakeettomaksi tilapäisen mielenhäiriön takia.
Kylänpään torppari Juho Juhonpoika kuoli keväällä 1868 ja leski Loviisa Matintytär meni uusiin naimisiin toisen lesken, Jaakko Jaakonpoika Ristimäen kanssa. Tämä oli ollut Hakalan eli Ristimäen torpparina Prunkkalan kylän Ali-Penttilän mailla. Ensimmäisen puolison nimi oli Juliana Juhontytär. Tämä iloinen tapahtuma kielii siitä, että hoitojakso lääninsairaalan ”hulluinhuoneessa” oli tehokas. Loviisa muutti nyt Ristimäen torppaan. Pientä draamaa riitti jatkossakin, sillä Jaakko Ristimäen perheessä asui myös hänen ensimmäisestä avioliitosta ollut poikansa Kustaa Nieminen. Tämän vaimoa, Maria Matildaa sakotettiin Liedon ja Maarian syyskäräjillä 1888 luvattomasta viinanmyynnistä.


Lovisa Matintytär kuoli lokakuussa 1892 hieman yli 71 vuoden iässä. Jaakko Ristimäki luettiin elämänsä viimeisinä vuosina Prunkkalan kylän irtolaisten joukkoon. Hän kuoli joulun alla 1912 oltuaan 20 vuotta leskenä.

16.10.2016

Juhlakirja 700 -vuotiaalta Tarvasjoelta

JUHLAKIRJA
700 -vuotiaalta Tarvasjoelta


ajatuksia, muistelmia, tietoa, tunnelmia
n. 100 sivua, pehmeäkantinen

kirjoittajina;
Jouko Kyyrö Marja Norha Marjatta Sihvonen & Janne Kumpulainen
Mikko Tegel Timo Teinonen Elina Tuomarila Asko Virtanen
Timo Virtanen Leena Viskari Juha Vuorela
Kuvitus Jaana Kotamäki

HINTA 30€


klikkaa kuvaa

13.9.2016

Sukututkijan 10. käskyä

Suuressa kirjassa mainitaan kymmenen käskyä, joita jokaisen tuohon kirjaan uskovan pitäisi parhaansa mukaan noudattaa.

Voisiko sukututkijallakin olla oma säännöstönsä, jotta harrastus pysyisi mukavana, faktoihin perustavana ja muut kanssaihmiset huomioon ottavana?

Tässä oma ehdotukseni - copyright lienee Toisessa Mooseksen kirjassa!






1. Tämä on minun sukututkimukseni ja minä päätän mitä tutkin

2. Älä kirjaa väärää tietoa tai todistusta

3. Muista, että kaikille sukututkimus ei ole maailman tärkein asia

4. Kunnioita elävien yksityisyyttä ja tekijänoikeuksia

5. Älä kopioi toiselta ellei sinulla ole lupaa siihen

6. Älä usko kritiikittä kaupallisten toimijoiden mainoslauseisiin

7. Älä usko sokeasti HisKiin, vaan tarkista alkuperäisistä historiakirjoista

8. Ole aina ystävällinen muille tutkijoille

9. Älä tavoittele väkisin totuutta, jos sitä ei ole lähteiden puuttuessa saatavilla

10. Älä koskaan lannistu, sillä et ehkä ole vain vielä löytänyt oikeaa tietoa



Mutta ennen kaikkea - pidä hauskaa - sukututkimus on iloinen harrastus joka pidetään ikää!!!

3.9.2016

Selostus Saarijärven pitäjästä

Flerahanda strödde underrättelser om Saarijärvi Sokn, införde här efter prästegårdens och
flere handlingars ödeläggelse, genom branden den 13. Junii 1788 derstädes;
för at förvaras ifrån glömskan.


Saarijärvi Sokn, som i början lydt under Tavastehuus Län, men genom Läne delningen år 1775 kom under Wasa Höfdingedöme, innefattar 10 mils längd i sträckningen ifrån Söder till nordväst. Dess bredd tagen vid Moderkyrkan ifrån Keuru till Wijtasaari gränts är 2½ mil, vid Sudöstra ändan der den stöter till Laukas Sokn och Petäjävesi Capell af Jemse pastorat 3½ mil, vid nord-västra ändan der den gräntsar till Österbotn 5½ mil.
Under Konung Gustaf Förstes regering har den samma tid som Rautalambi, Laukas och Wijtasaari först blifwit besatt med åboer; desse fyra Församlingar hafva sedan en lång tid framåt utgjordt ett enda pastorat och haft sin gemensamma kyrka i det nu egenteligen så kallade Rautalambi, dit denne ortens invånare en, högst två gånger om året för betalning expedierat någon af sina medbröder at hämta nödiga underrättelser om krono upbörds terminer m.m.  Då har icke heller varit ovanligt, at barnet fattat prästen, som skulle förrätta dess döpelse, i kragen.
Wid Jordransakningen, som år 1628 i denne orten förrättades af Johan Otteson, hvilken i den tidens handlingar kallas Kongl: Majts Troman och Cammererare i Finland samt Advocat Fiscal i Kongl: Åbo Hof Rätt, har Saarijärvi blifvit skild ifrån Rautalambi till apart prästgiäld. Den kallades i förstone Palvasalmi, af ett så kallat sund, som ifrån Lumberois träsk öster om kyrkan förer vatnet i Saarijärvi siö och äfven i strängaste vinteren står öppet, änskönt det utan at särdeles strömma, rinner fram med sagta flod. Namnet Saarijärvi har först efter 1690 kommit i bruk, och är tagit af Saarijärvi siö, dit Palvasalmi sund infaller; åtminstone har jag funnit, at Soknen enda till 1690 kallas Palvasalmi i Häradshöfdingen Herr Eric Loschiölds ordinarie Tings förrättnings ännu befinteliga extracter.
Straxt efter skilnaden ifrån Rautalambi, år 1628, bygdes här den första kyrka, hwilken måste hafva varit hast värck, emedan Sokneboer sextiosex år der efter eller 1694 sedt sig nödsakade at upföra den kyrkan, som ännu står och vid dess invigning blifvit kallad Johannes.
Kyrkoherde Bohlet, kallat Kolkanniemi, har icke af Kronan blifvit skänckt till Församlingen, utan hafva Sokneboerne sielfve af Bonden Pehr Kandalain för Hundrade daler Kopparmynt der till inlöst dess ¾ mil ifrån Kyrkan belägne skattehemman om ½ mantal, 1 hemman 1 …land, 1 Båga i Jordeboken, hwilket och derföre vid Härads Tingen 1642 och 1643 blifvit Soknen tillhanda lagligen upbudit. Denne prästegård blef genom våd eld innom två timmars tid den 13. Junii 1788 aldeles ödelagd.
Till Capellans Bohl har Kronan uplåtit först Parandala Krono hemman om 1/3 mantal, belägit 1½ mil ifrån Kyrkan, men som det var nog olägligt, har uppå Capellanen Henric Argilanders underdåniga ansökning sedermera Tarvala kronohemman om ½ mantal blifvit der till donerat, såsom liggande ganska bequämligt, endast några hundrade alnar ifrån kyrkan, öster om Palvasalmi sund. Detta Capellans Bohl blef till alla hus och giärdes gårdar af Ryssarne upbrändt år 1714, samt sedan Kongl: Majt den 14. December 1725 allernådigst befalt, det alla af Fienden ruinerade Capellans Bohl borde af Församlingens invånare åter i stånd sättas, vardt och detta af Saarijärvi Sokne Boer efter den tidens omständigheter någorlunda återigen upbygdt.
I Karstula By, på 3½ mils afstånd ifrån Moderkyrkan åt Österbotn, har år 1775 ett Capell blifvit upsatt, hvilket af Byen hvar kyrkan är bygd, fådt namn af Karstula Capell. Vid Jordransakningen, som General Lieutenanten, Öfver Commendanten i Lovisa, Landshöfdingen och Commendeuren af Kongl: Svärds Orden Högvälborne Friherre Herr Anders Henric Ramsaij, hölt i Soknen den 5. Augusti år 1775, har Moderkyrko Församlingen, uppå dess dem giorde föreställningar, frikändt dessa Capell Boer för evärdeliga tider ifrån Moderkyrkans både reparation och ny-byggnad.
År 1779 hafva Capell Boerne fådt sin egen särskilta Präst, nemligen Magister Johan Calonius, förut adiunct hos sin Fader, Kyrkoherden i Soknen Herr Matthias Calonius, och efter dess ärhållne transport till moderkyrkan, Herr Johan Tuderus, som nu förvaltar Capellans sysslan derstädes. Capellans Bohl om ½ mantal har af vederbörande Capell boer begynt at inrättas ½ mil ifrån kyrkan, vid stranden af Pääjärvi träsk på Laicka jordstycke innom Kimingi Byss ägor, men har ännu icke hunnit bringas i fullt stånd.

Följande hafva varit Kyrkoherdar i denne Församling nemligen:
1:o  Johannes Canuti Peldan, Österbotninge, år 1628
2:o  Joseph Raumannus, Raumo Bo
3:o  Israel Argilander, Helsingfors-bo, död 1687 eller början af 1688
4:o  Claudius Taniander, Pastor 1689 eller 1690
5:o  Nicolaus Krok, Wiborgs bo, förut Krigspräst, kommit hit utom förslag med Konung Carl XII Fullmacht
6:o  Clemens Sirelius, äfven krigspräst, kommit utom förslag år 1723
7:o  Georg Wallgrén, Syssmä bo, förut Capellan i Pyttis, Pastor här 1735. Död 1752, 20. Maij.
8:o  Matthias Calonius, Åbo-bo, född 1710, Substitutus Sacellani härstädes 1733, Capellan 1737, Pastor 1753. Död 1777.
9:o  Henric Calonius, företrädarens son, född 1735, ordinerad 1760, promoverad Magister samma år, 1763 adi: Pastoris i Helsingfors, 1765 v. Pastor i Saarijärvi, 1768 Capellan i Lovisa Stad, 1777 Kyrkoherde i Kesälax, 1779 Pastor i Saarijärvi, 1792 Kyrkoherde i Lovisa Stad och annexer

Capellaner hafva varit härstädes följande:
1:o  Herr Israel Argilander, sedermera Pastor
2:o  Henric Argilander, företrädarens son
3:o  Laurentius Carbonarius
4:o  Henric Silander, Capellan härstädes 1694
5:o  Matthias Calonius, sedermera Kyrkoherde
6:o  Arvid Wallgren, ordinerad till sin Faders Kyrkoherden Georg Wallgrens adiunct 1745, Capellan härstädes 1754. Död 1759, 18. November
7:o  Jacob Tuderus, ordinerad till Sokne adiunct i Laukas och Jyväskylä 1744, Capellan härstädes år 1761. Död 1787 den … Martii.
8:o  Johan Calonius, ordinerad till Kyrkoherden Matthias Calonii adiunct år 1770, Capellan i Karstula 1779, Capellan härstädes 1788.

Folknumern i denne Församling har alt ifrån Tabell värkets början år 1749 varit uti ständigt tilltagande, ehuru en hop ungt och raskt folk af begge könen årligen afgådt till Österbotn. Särdeles farsoter hafva icke hindrat folk-ökningen, ehuru dödligheten i anseende till härjande koppor och febrar kunnat ena året vara större än det andra.
Fiske- och Fogel-fänge hafva i förra tider varit för allmogen förmohnlige närings grenar, men hvardera nu mera så aftagit, at fogel-fänge är endast tids fördrift för ledige personer, och Fiske allenast i Pääjärvi och Keitele Träsken idkas med någon förmohn af de hemmans åboer som stöta till dem. Egenteliga närings sättet som skall gifva Bonden både föda och medel till all utskylden och öfriga utgifters bestridande, är åker- och Svedje-bruk. I samma mohn, som med folk ökningen, åker och ängsupodlingar tilltaga, minskas svidje bruket småningom, som efter omständigheterne härtills varit välsignat medel till landes förbättring. Hvad derigenom i amund kolbrännas tid uträttades till Sveriges förmohn uträttas här småningom med större fördel. Stora och af sol-strålarne ogenom trängeliga gran- och Tallskogar, öfverhölgde vid jord-ytan af nästan oförgängelig mossa, tvingas derigenom icke allenast at gifva den medellöse arbetaren snar och rik ärsättning för dess möda, utan äfven förvandlas till gräs-rika beteshagar för boskaps hiordar och efter någon tid till täcka löf-skogar. I thy at den tiocka skogen rödjas undan, mossan, barr och quistar förvandlas genom elden uti giödande aska, jorden uprörd af skogs-plogen jämnas, utställes at vädras af luften och bestrålas af Solen till Svartmyllans och bördighetens förmerande. Således förbättras både jorden och Climatet, samt förmohnliga ställen beredas till Nybygges inrättningar, uppå platser, der ingen i början af detta Seculum trodde at menniskor kunde fästa Bo-pålar.
Allmogen har i synnerhet alt ifrån 1760 vist en prisvärd åhoga vid åkerens och ängs-landets utvidgande. Sedan den tiden äro säkert öfver två tredie delar emot hvad förut var, tillgiorde. Till exempel af Häradshöfdingen Herr Anders Ignatii Huse-syne förrättning på Soknens Prästegård, den 10. Augusti 1724, befinnes, at Prästegården den tiden allenast haft Två Tunneland åker och äng till sex lass, men nu 1791 minst Tio Tunneland åker räknat efter Råg utsädet, och äng till hundra lass, utom sex Torp, som sedermera äfven blifvit inrättade. Den i hela denne Församling nu i bruk varande åkeren utgiör säkert och i det minsta 1721 och ängslandet 5000de geometriska Tunneland.

Alt ifrån 1779 har denne Församling mästa dels haft mindre fruktsamma år. Dels årstidernas mindre förmohnliga beskaffenhet för grödan, dels brist på utsäde hos jordbrukaren, som vållat at sådden icke kunnat skie i rättan tid, hafva varit allmennaste orsaken dertill. Lin-sådd och Humle-gårdars anläggande har allmogen nog litet vinlagt sig om, ehuru de kunde blifva lönande.


År 1749
Gift folk
275
Hemmans rökar
109

Ogifte öfver 15å
146 m.,  166 qv.
Nybyggare
 -

Barn under 15å
243 m.,  275 qv.
Torpare
27

År 1770
Gift folk
424
Hemmans rökar
140

Ogifte öfver 15å
182 m.,  176 qv.
Nybyggare
2

Barn under 15å
478 m.,  453 qv.
Torpare
56


År 1790
Gift folk
705
Hemmans rökar
256

Ogifte öfver 15å
370 m.,  299 qv.
Nybyggare
33

Barn under 15å
768 m.,  765 qv.
Torpare
85