Flerahanda strödde
underrättelser om Saarijärvi Sokn, införde här efter prästegårdens och
flere handlingars
ödeläggelse, genom branden den 13. Junii 1788 derstädes;
för at förvaras ifrån
glömskan.
Saarijärvi Sokn,
som i början lydt under Tavastehuus Län, men genom Läne delningen år 1775 kom
under Wasa Höfdingedöme, innefattar 10 mils längd i sträckningen ifrån Söder
till nordväst. Dess bredd tagen vid Moderkyrkan ifrån Keuru till Wijtasaari
gränts är 2½ mil, vid Sudöstra ändan der den stöter till Laukas Sokn och
Petäjävesi Capell af Jemse pastorat 3½ mil, vid nord-västra ändan der den
gräntsar till Österbotn 5½ mil.
Under Konung
Gustaf Förstes regering har den samma tid som Rautalambi, Laukas och Wijtasaari
först blifwit besatt med åboer; desse fyra Församlingar hafva sedan en lång tid
framåt utgjordt ett enda pastorat och haft sin gemensamma kyrka i det nu
egenteligen så kallade Rautalambi, dit denne ortens invånare en, högst två
gånger om året för betalning expedierat någon af sina medbröder at hämta nödiga
underrättelser om krono upbörds terminer m.m. Då har icke heller varit ovanligt, at barnet
fattat prästen, som skulle förrätta dess döpelse, i kragen.
Wid
Jordransakningen, som år 1628 i denne orten förrättades af Johan Otteson,
hvilken i den tidens handlingar kallas Kongl: Majts Troman och
Cammererare i Finland samt Advocat Fiscal i Kongl: Åbo Hof Rätt, har Saarijärvi
blifvit skild ifrån Rautalambi till apart prästgiäld. Den kallades i förstone
Palvasalmi, af ett så kallat sund, som ifrån Lumberois träsk öster om kyrkan
förer vatnet i Saarijärvi siö och äfven i strängaste vinteren står öppet,
änskönt det utan at särdeles strömma, rinner fram med sagta flod. Namnet
Saarijärvi har först efter 1690 kommit i bruk, och är tagit af Saarijärvi siö,
dit Palvasalmi sund infaller; åtminstone har jag funnit, at Soknen enda till
1690 kallas Palvasalmi i Häradshöfdingen Herr Eric Loschiölds ordinarie Tings
förrättnings ännu befinteliga extracter.
Straxt efter
skilnaden ifrån Rautalambi, år 1628, bygdes här den första kyrka, hwilken måste
hafva varit hast värck, emedan Sokneboer sextiosex år der efter eller 1694 sedt
sig nödsakade at upföra den kyrkan, som ännu står och vid dess invigning
blifvit kallad Johannes.
Kyrkoherde
Bohlet, kallat Kolkanniemi, har icke af Kronan blifvit skänckt till
Församlingen, utan hafva Sokneboerne sielfve af Bonden Pehr Kandalain för
Hundrade daler Kopparmynt der till inlöst dess ¾ mil ifrån Kyrkan belägne
skattehemman om ½ mantal, 1 hemman 1 …land, 1 Båga i Jordeboken, hwilket och
derföre vid Härads Tingen 1642 och 1643 blifvit Soknen tillhanda lagligen
upbudit. Denne prästegård blef genom våd eld innom två timmars tid den 13.
Junii 1788 aldeles ödelagd.
Till Capellans
Bohl har Kronan uplåtit först Parandala Krono hemman om 1/3 mantal, belägit 1½
mil ifrån Kyrkan, men som det var nog olägligt, har uppå Capellanen Henric
Argilanders underdåniga ansökning sedermera Tarvala kronohemman om ½ mantal
blifvit der till donerat, såsom liggande ganska bequämligt, endast några
hundrade alnar ifrån kyrkan, öster om Palvasalmi sund. Detta Capellans Bohl
blef till alla hus och giärdes gårdar af Ryssarne upbrändt år 1714, samt sedan
Kongl: Majt den 14. December 1725 allernådigst befalt, det alla af
Fienden ruinerade Capellans Bohl borde af Församlingens invånare åter i stånd
sättas, vardt och detta af Saarijärvi Sokne Boer efter den tidens
omständigheter någorlunda återigen upbygdt.
I Karstula By,
på 3½ mils afstånd ifrån Moderkyrkan åt Österbotn, har år 1775 ett Capell
blifvit upsatt, hvilket af Byen hvar kyrkan är bygd, fådt namn af Karstula
Capell. Vid Jordransakningen, som General Lieutenanten, Öfver Commendanten i
Lovisa, Landshöfdingen och Commendeuren af Kongl: Svärds Orden Högvälborne
Friherre Herr Anders Henric Ramsaij, hölt i Soknen den 5. Augusti år 1775, har
Moderkyrko Församlingen, uppå dess dem giorde föreställningar, frikändt dessa Capell
Boer för evärdeliga tider ifrån Moderkyrkans både reparation och ny-byggnad.
År 1779 hafva
Capell Boerne fådt sin egen särskilta Präst, nemligen Magister Johan Calonius,
förut adiunct hos sin Fader, Kyrkoherden i Soknen Herr Matthias Calonius, och
efter dess ärhållne transport till moderkyrkan, Herr Johan Tuderus, som nu
förvaltar Capellans sysslan derstädes. Capellans Bohl om ½ mantal har af
vederbörande Capell boer begynt at inrättas ½ mil ifrån kyrkan, vid stranden af
Pääjärvi träsk på Laicka jordstycke innom Kimingi Byss ägor, men har ännu icke
hunnit bringas i fullt stånd.
Följande hafva
varit Kyrkoherdar i denne Församling nemligen:
1:o Johannes Canuti Peldan,
Österbotninge, år 1628
2:o Joseph Raumannus, Raumo Bo
3:o Israel Argilander, Helsingfors-bo,
död 1687 eller början af 1688
4:o Claudius Taniander, Pastor 1689
eller 1690
5:o Nicolaus Krok, Wiborgs bo, förut
Krigspräst, kommit hit utom förslag med Konung Carl XII Fullmacht
6:o Clemens Sirelius, äfven krigspräst,
kommit utom förslag år 1723
7:o Georg Wallgrén, Syssmä bo, förut
Capellan i Pyttis, Pastor här 1735. Död 1752, 20. Maij.
8:o Matthias Calonius, Åbo-bo, född
1710, Substitutus Sacellani härstädes 1733, Capellan 1737, Pastor 1753. Död
1777.
9:o Henric Calonius, företrädarens son,
född 1735, ordinerad 1760, promoverad Magister samma år, 1763 adi: Pastoris i
Helsingfors, 1765 v. Pastor i Saarijärvi, 1768 Capellan i Lovisa Stad, 1777
Kyrkoherde i Kesälax, 1779 Pastor i Saarijärvi, 1792 Kyrkoherde i Lovisa Stad
och annexer
Capellaner hafva
varit härstädes följande:
1:o Herr Israel Argilander, sedermera
Pastor
2:o Henric Argilander, företrädarens son
3:o Laurentius Carbonarius
4:o Henric Silander, Capellan härstädes
1694
5:o Matthias Calonius, sedermera
Kyrkoherde
6:o Arvid Wallgren, ordinerad till sin
Faders Kyrkoherden Georg Wallgrens adiunct 1745, Capellan härstädes 1754. Död
1759, 18. November
7:o Jacob Tuderus, ordinerad till Sokne
adiunct i Laukas och Jyväskylä 1744, Capellan härstädes år 1761. Död 1787 den …
Martii.
8:o Johan Calonius, ordinerad till
Kyrkoherden Matthias Calonii adiunct år 1770, Capellan i Karstula 1779,
Capellan härstädes 1788.
Folknumern i
denne Församling har alt ifrån Tabell värkets början år 1749 varit uti ständigt
tilltagande, ehuru en hop ungt och raskt folk af begge könen årligen afgådt
till Österbotn. Särdeles farsoter hafva icke hindrat folk-ökningen, ehuru
dödligheten i anseende till härjande koppor och febrar kunnat ena året vara
större än det andra.
Fiske- och
Fogel-fänge hafva i förra tider varit för allmogen förmohnlige närings grenar,
men hvardera nu mera så aftagit, at fogel-fänge är endast tids fördrift för
ledige personer, och Fiske allenast i Pääjärvi och Keitele Träsken idkas med
någon förmohn af de hemmans åboer som stöta till dem. Egenteliga närings sättet
som skall gifva Bonden både föda och medel till all utskylden och öfriga
utgifters bestridande, är åker- och Svedje-bruk. I samma mohn, som med folk
ökningen, åker och ängsupodlingar tilltaga, minskas svidje bruket småningom,
som efter omständigheterne härtills varit välsignat medel till landes
förbättring. Hvad derigenom i amund
kolbrännas tid uträttades till Sveriges förmohn uträttas här småningom med
större fördel. Stora och af sol-strålarne ogenom trängeliga gran- och
Tallskogar, öfverhölgde vid jord-ytan af nästan oförgängelig mossa, tvingas
derigenom icke allenast at gifva den medellöse arbetaren snar och rik
ärsättning för dess möda, utan äfven förvandlas till gräs-rika beteshagar för
boskaps hiordar och efter någon tid till täcka löf-skogar. I thy at den tiocka
skogen rödjas undan, mossan, barr och quistar förvandlas genom elden uti
giödande aska, jorden uprörd af skogs-plogen jämnas, utställes at vädras af
luften och bestrålas af Solen till Svartmyllans och bördighetens förmerande.
Således förbättras både jorden och Climatet, samt förmohnliga ställen beredas
till Nybygges inrättningar, uppå platser, der ingen i början af detta Seculum
trodde at menniskor kunde fästa Bo-pålar.
Allmogen har i
synnerhet alt ifrån 1760 vist en prisvärd åhoga vid åkerens och ängs-landets
utvidgande. Sedan den tiden äro säkert öfver två tredie delar emot hvad förut
var, tillgiorde. Till exempel af Häradshöfdingen Herr Anders Ignatii Huse-syne
förrättning på Soknens Prästegård, den 10. Augusti 1724, befinnes, at
Prästegården den tiden allenast haft Två Tunneland åker och äng till sex lass,
men nu 1791 minst Tio Tunneland åker räknat efter Råg utsädet, och äng till
hundra lass, utom sex Torp, som sedermera äfven blifvit inrättade. Den i hela
denne Församling nu i bruk varande åkeren utgiör säkert och i det minsta 1721
och ängslandet 5000de geometriska Tunneland.
Alt ifrån 1779
har denne Församling mästa dels haft mindre fruktsamma år. Dels årstidernas
mindre förmohnliga beskaffenhet för grödan, dels brist på utsäde hos
jordbrukaren, som vållat at sådden icke kunnat skie i rättan tid, hafva varit
allmennaste orsaken dertill. Lin-sådd och Humle-gårdars anläggande har allmogen
nog litet vinlagt sig om, ehuru de kunde blifva lönande.
|
År 1749
|
Gift folk
|
275
|
Hemmans rökar
|
109
|
|
|
Ogifte öfver 15å
|
146 m.,
166 qv.
|
Nybyggare
|
-
|
|
|
Barn under 15å
|
243 m.,
275 qv.
|
Torpare
|
27
|
|
År 1770
|
Gift folk
|
424
|
Hemmans rökar
|
140
|
|
|
Ogifte öfver 15å
|
182 m.,
176 qv.
|
Nybyggare
|
2
|
|
|
Barn under 15å
|
478 m.,
453 qv.
|
Torpare
|
56
|
|
År 1790
|
Gift folk
|
705
|
Hemmans rökar
|
256
|
|
|
Ogifte öfver 15å
|
370 m.,
299 qv.
|
Nybyggare
|
33
|
|
|
Barn under 15å
|
768 m.,
765 qv.
|
Torpare
|
85
|
Suuressa kirjassa mainitaan kymmenen käskyä, joita jokaisen tuohon kirjaan uskovan pitäisi parhaansa mukaan noudattaa.
