JK-1691 ORIVESI HÖSTE TING 3.9.1754
p211v Anklagade Krono Länsman Wälachtad Henric Lindh Bonde Sonen Matts Mattsson ifrån Martila Hemman i Kuorewesi Kapellgiäld samt qwinspersonen Maria Anders dotter ifrån Kaldila by för med hwarannan plägat kiöttsligit umgänge under bägges tienstetid uti sidstnämde by, hwaraf Maria i slutet af martii månad sidstledne födt ett flickebarn som än skal lefwa, begiärandes at the therföre wederbörligen kunde ansedde blifwa.
Uppå tilfrågan härom widgingo Matts Mattsson och Maria Anders dotter lägersmålet
p212 och thärjämte påstodo, at Matts trolofwat Maria samt sedermera med widare tilsägelse af ächtenskap henne lägrat och med barn rådt, begiärandes således, at thetta theras ächtenskap genom wigsel få fullborda.
Hwarpå Länsman gaf wid hand, huru som han nyligen fått förnimma thet Matts Mattsson förut, och innan han med Maria inlåtit sig i lägersmål, skal äfwen lägrat en Enka uti Kuoreniemi by, lydande under Ruowesi Sokns tingslag, Walborg benämd, och som förmenes jämwäl wara skedt under ächtenskaps löfte, hwilket förra Matts Mattsson tilstod men det senare bestridde, i anseende hwartil Härads rätten thetta mål angående sig icke kan sluteligen utlåta, innan som wid Ruowesi Sokns ting undersökt och dömdt blifwit om Matts Mattssons öfwade lägersmål med bemälte Enkia samt huruwida hon af honom efter Läns-
p212v mans föregifwande under ächtenskaps löfte är lägrad, til hwilken ända Matts Mattsson antyddes at å nu snart skeende Ruowesi Sokns Hösteting sig inställa och slut härutinnan afwachta.
JK-1691 RUOVESI HÖSTE TING 10.9.1754
p274 Å nyligen öfwerståndit Hösteting med Åriwesi Sokn har Länsman thärstädes Henric Lind angifwit Bondesonen Matts Mattsson ifrån Martila Hemman i Kuorewesi Kapellgiäld samt qwinspersonen Maria Anders dotter ifrån Kaldila by för med hwarannan plägat kiöttsligit umgänge, hwilket bägge widgått och påstått sådant wara skedt under ächtenskaps löfte, hafwandes fördenskull begiärt at få ächta hwarannan, men som det af Länsman äfwen blifwit wid handen gifwit, at Matts Mattsson förut, och innan han med Maria inlåtit sig i lägersmål och ächtenskaps handel, skal lägrat Enkan Walborg Thomas dotter ifrån Kuoreniemi by lydande under detta Tingslag och som förmenas jämwäl wara skedt under ächtenskaps löfte, hwilket förra Matts tilstått men det senare bestridt, ty har Härads rätten om Mattses och Marias tilämnade ächtenskap sig icke utlåta kunnat för än som wid denna domstol undersökt och dömdt blifwit angående
p274v Mattses öfwade lägersmål med bemälte Enka samt huruwida han therunder efter Länsman Lindhs föregifwande tilsagt henne ächtenskap, til hwilken ända Matts är worden tilsagd at härstädes sig inställa och Rättens slut i den delen afwachta.
Nu anmälte Krono Länsman uti detta Tingslag, wälachtad Carl Palmroth, saaken til lagligit åtgiörande så wida Matts Mattsson jämte Enkan Walborg Thomas dotter skola allaredan wara hitkomne, hwarpå bägge förekallades samt på tilfrågan friwilligt bekände, at de med hwarannan plägat kiöttsligit umgänge, som them emellan börjats år 1752 i Junii månad tå the bägge arbetat i skogen, thermed de sedermera wid gifwit tilfälle fortfarit och Walborg omsider i Martii månad förledit år blifwit rådd och wid slutet af sidstledne Decembr: månad födt ett gåssebarn som ännu skal lefwa, hwilket lägersmål skedt innan som Matts inlåtit sig i lägers-
p275 mål och ächtenskaps handel med Maria Anders dotter, men at Matts, som Länsman Lindh föregifwit, tilsagt Walborg ächtenskap, det bestridde Matts nu som tilförene, hwilket Walborg ei eller wille påstå och Matts dertil öfwertyga, hwaremot Länsman Palmroth ei hade något til påminna, utan medgaf Mattses och Walborgs berättelse härutinnan, hwilka för öfrigit begiärte at för theras begångne brott få undergå laga plikt, utfästandes sig derhoos at betala deras böter, hwarjemte Walborg påminte om barnafödan.
Eliest intygades, at Matts och Walborg icke skola wara med hwarannan i skyldskap och swågerlag, ei eller tilförene för hoor eller lönskaläge pliktat, blef altså, efter tagit afträde, häröfwer afsagt följande UTSLAG:
Thet har wäl Krono Länsman i Åriwesi Sokn Henric Lindh wid nyligen thärstädes öfwerståndit Hösteting föregifwit, at Bonde Sonen Matts Mattsson skall
p275v äfwen under ächtenskaps löfte lägrat Enkan Walborg Thomas dotter, dock som Matts och Walborg der til nekat, hwaremot Länsman Palmroth ei haft något til påminna, ty och i förmågo af XVII Cap. § 33 R:B: blifwer Matts Mattsson i den delen befriad.
Men emedan Matts Mattsson och Walborg Thomas dotter friwilligt tilstått, at de eliest öfwat med hwarannan lägersmål, som förut, och innan Matts med Maria Anders dotter ifrån Kaldila by uti lägersmål och ächtenskaps handel sig inlåtit, skedt, hwarmed the första resan beträdes, skola ei eller wara i skyldskap eller swågerlag, fördenskull pröfwar Rätten skiäligt at likmätigt …. Cap. § 1, … Cap: § 5 M:B: samt Kongl: Majts allernådigste skrifwelse af den 18. Novembr: 1741 härföre sakfälla Matts Mattsson til tijo och Walborg Thomas dotter fem daler gif… til Kuorewesi Kapell, han fyra och hon twå daler, alt Silfrmt, samt sedan bägge undergå
p276 enskilt skrift och aflösning i Sacristian thärstädes.
I öfrigit dömmes Matts Mattsson at i förmågo af VIII Cap. § 7 Ä:B: gifwa til barnets födo årligen, så länge det lefwer och sig sielft ei föda kan, antingen tolf daler Kopparmynt pengar eller tiugu Kappar spanmål.
Sluteligen har Matts Mattsson at jämte Maria Anders dotter wid nästkommande års Winter Ting med Åriwesi Sokn afwachta Rättens utslag uti den af Länsman Lindh emot them thärstädes anmälte lägersmåls Saaken.
Böterne kunna de sakfälte betala.
p281 I anledning af Kyrckioherdens wid denna Ruowesi Församling Wälärewördige och Högwällärde Herr Lars Forselii skrifteliga wid handen gifwande angaf Krono Länsman Wälachtad Carl Palmroth gamla Inhysingens Hendrik Hendrikssons ifrån Ritoniemi Torp hustru Karin Isaks dotter för det hon ett år sedan skilt sig ifrån bemälte des man och til närwarande tid farit omkring ifrån ena orten til den andra, be-
p281v gärandes Länsman thet Karin Isaks dotter förpliktas må at åter begifwa sig til mannens hemwist, samt warnas at med honom uti sämja och enighet sammanlefwa.
Karin Isaks dotter förklarade sig häröfwer, at hon wäl på det af Länsman Palmroth angifne sätt skilt sig wid sin man, men påstod, at hon dertil skal blifwit föranlåten i anseende til Karins mans emot henne öfwade stränga medfart, samt at Hendrik Hendriksson icke skal föresedt Karin med tilräckeligit uppehälle, förklarades sig således at icke eller nu kunna begifwa sig til sin man, efter som Karin befarar at henne torde omnämde olägenheter möta.
Men utom det Hendrik Hendriksson nekade sig hafwa Karin Isaks dotter på något sätt swåra handterat med förmälan, at han henne jämwäl på alt möjeligit sätt sökt underhålla, så intygade jämwäl en del af Nämden samt Brofogden Johan Broman och Kyrckiowäckaren
p282 Svedmark, at Hendrik Hendriksson icke skal wållat den öfwerklagade skilnaden utan Karin Isaks dotters egen lösachtighet och begifwenhet på fylleri dertil endast wara orsaken. Icke des mindre förklarade Hendrik Hendriksson sig willig at åter emottaga Karin Isaks dotter och hennes omnämde fel i bästa måtton öfwerse, hwarwid Karin Isaks dotter änteligen lofwade begifwa sig til mannen samt honom med all Kärlek och wälwilja bemöta och ei gifwa mannen anledning til något missförstånd sig och honom emellan, hwartil Karin äfwen af Härads rätten åtwarnades som ock Henrik Henriksson förmantes at lefwa med hustrun uti sämja och enighet, så framt bägge wilja undwika den plikt, som Lagen uti XIV Cap. Giftermåls Balken stadgar.
JK-1693 ORIVESI WINTER TING 17.3.1755
p112v Kronobonden och Enklingen Johan Mickelsson Uotila ifrån Onistaipale ingaf i Rätten en, honom och des barn emellan, angående arf författad och sålunda lydande förenings skrift:
“ Å nedanstående dato hafwa underskrefne arfwingar eller barn ingått med wår Käre Fader, Bonden Johan Mickelsson å Uotila Hemman uti Onistaipale by, en wänlig förening angående wårt Fädernes och mödernes arf å följande sätt, nemligen
1o Emedan min Käre Fader be-
p113 talt til mig Kaisa Johans dotter i Contant Sextijo daler Kopparmynt utom det iag förut i hemfölgd bekommit, så afstår iag härmed nu och i framtiden all widare arfs praetention efter mina Kära Föräldrar.
2o Äfwenledes afstår iag Walborg Johans dotter nu och framdeles all widare arfs fordran efter min Fader och moder emot det min Kära Fader betalar til mig i et för alt Femtijo Fem daler Kopparmynt utom det iag förut i hemfölgd bekommit.
3o Sammaledes utfäster iag Brita Johans dotter mig ei widare arf uti Fäderne och möderne wilja begiära än det min Käre Fader betalar til mig uti et för alt Femtijo fem daler Kopparmynt utom det iag förut bekommit.
4o I lika måtto förklarar iag Maria Johans dotter mig thermed nögd, at min Kära Fader Johan Mickelsson betalar til mig uti et för alt femtijo fem
p113v daler Kopparmynt utom det iag förut undfått.
Sluteligen förklara wi samtelige Syskon, som redan äro försörgde och til Laga ålder Komne, at sedan desse åfwan utnämde penningar hwad ännu återstår blifwa til oss richtigt betalte, skal wår Broder Matts Johansson äga frihet at dela och förwalta then öfrige lösa egendomen med wår Käre Fader Johan Mickelsson bäst han förmår och gitter, utan ringaste Klander nu eller efter wår Kära Faders död, hwilken förening med wåra namns underskrifwan- och egenhändiga bomärkens underristande fastställes.
Onistaipale by den 29. Junii 1754.
Å min Kära hustrus Walborg Johans dotters wägnar underskrifwer Johan Dahl.
Å min Kära hustrus Maria Johans dotters wägnar underskrifwer Johan Johansson, Sokneskräddare
Brita Johans dotter, en sörjande Enka
Å min Kära hustrus Kaisa Johans dotters wägnar underskrifwer Anders Andersson, dräng
Emedan mina barn med mig uti wänlighet öfwerens kommit om deras Fädernes och mödernes arf, fördenskull utfäster iag mig wilja betala til Åriwesi Sokns Kyrckiofattiga twå daler Kopparmynt.
Johan Mickelsson Uotila.
Til witnen: Henric Lindh, Matts Mickelsson Laurila. “
Efter upläsandet häraf widgingo Johan Mickelsson och de öfrige hwilka finnes hafwa samma skrift underteknadt des innehåld til alla delar, hwarutom som Johan Mickelsson ännu lofwade til hwardera af des döttrar erlägga Sex daler Kopparmynt, altså blifwer denna förening på deras begäran likmätigt XX Cap. R:B: dömd at faststånda.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti